tänker tillbaka
va skönt det var när man var liten, då existerade inte skitsnack, kärlek var en puss på kinden och pappa var den bästa killen på jorden. Höjden av smärta var när barbiedockan hade tappat benet, värsta gråten var när man ramlade och skrapade benet, sörsta rädslan var för monstret under sängen.
nu, när man är äldre, är skitsnacket ett vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärlek har blivit så mycket svårare, höjden av smärta idag är när man inte får sin vilja fram, och den värsta gråten är när vännerna plötsligt sviker en. största rädslan är att förlora dom man älskar mest.
Kommentarer
Trackback
